Charmiga Strömsbros lagbyggen har genom sina tre säsonger varit lite av en gåta. Enorm offensiv slagkraft, men bakåt är känslan att det inte varit lika noga att täppa till. Är värvningen av Victor Eriksson från Borlänge en signal att Gävle-klubben nu kommer byggas på ett annat sätt framöver?

Först och främst ska vi väl säga att Strömsbro nuvarande roster inte signalerar topplaceringar direkt kommande säsong när ingen av fjolårets toppspelare ännu har sajnat nytt. Men känslan är att den offensiva kraften framåt kommer komma så småningom. Om än kanske inte i lika stora doser som förr. Tränaren Magnus Jansson känns som en herre som vill ha ett lite mer balanserat lag.

Nåväl. En övergripande betraktelse över Strömsbros tre säsonger i Hockeyettan efter avancemanget från division 2 2019 kan summeras som svajigt. På 125 matcher i seriespel så har man gjort 449 mål framåt, men också släppt till 440 bakåt. Visst, man har spelat i den offensivt lagda öst-serien men man har heller inte byggt sina lag för att täppa till bakåt.

Men det finns ett undantag i Strömsbros senaste tre säsonger och det undantaget heter Alexander Sahlin. Målvakten som två säsonger i rad lånats in från allsvenskan och hjälpt laget fram till poäng och segrar. På de fyra matcher han spelade i december 2020 tog laget nio poäng och släppte in nio mål. Han snittade 2,16 insläppta per match. Att jämföra med de 3,52 man släppt in per match under tre säsonger.

I vintras såg Strömsbro rejält avhängda ut i kampen om en slutspelsplats i den norra Allettan. Men så lånade man återigen in Alexander Sahlin och vad hände? Jo, han vann sju av de tio matcher han spelade och hjälpte Strömsbro till en spurt in till slutspelet.

För sakens skull ska nämnas att Sahlin även var inlånad i början av Allettan och förlorade då båda sina matcher.

Var kommer då Victor Eriksson in i allt detta? Han är ju ingen Alexander Sahlin. Nej, det är han inte. Men i sina bästa stunder är han en toppmålvakt i ligan.

23-åringen har funnit med i Borlänges a-lagstrupp sedan 2018. De första åren fick han bara göra sporadiska inhopp, en del av det hade att göra med en skada, men de inhoppen skötte han med bravur. När han sedan till säsongen 20/21 delade målvaktssysslan, samt överglänste, Alexander Johansson, så kändes förstaspaden fastgjuten i hans målvaktsstöt.

Den senaste säsongen blev dock ett litet bakslag med en inledning med tre raka förluster samt ännu en skada under hösten som höll honom borta från matcher. Vi ska dessutom komma ihåg att Borlänge säsongen som var är att betecknas som lite av ett High Chaparal spelmässigt.

I grunden är Eriksson en stabil målvakt och det ska bli oerhört intressant att se vad han kan göra längst bak i Magnus Janssons lite mer strikta system. Målvakten har benämnts som en talang och ett miljöombyte kan säkerligen få honom att ta nästa kliv i karriären.