Vilka gäng gör det mest ont att möta i Hockeyettan? Allt fler lag bygger sin identitet på fysiskt spel och fart. Vissa lyckas bättre än andra.

En grov missuppfattning bland många är att den spelare eller det lag som drar på sig flest utvisningsminuter under en säsong är den tuffaste spelaren eller det tuffaste laget. I en hel del fall kan det säkert vara så, men i många fall är även många utvisningsminuter ett resultat av otajmade tacklingar och man helt enkelt inte hänger med och tar till hakningar eller trippingar som motmedel.

Som ett exempel hamnade KRIF:s Oliver Glennmar fyra i utvisningsligan ifjol på 91 minuter. Bryter man ner den statistiken så ser man att 77 av de minuterna härrör sig från tre matchstraff. Några av dessa var rätt omdiskuterade när det begav sig och var en kombination av bland annat ovårdat spel och felbeslut. Men knappast ett resultat av ”tufft” spel.

Vad symboliserar då ett tufft lag att möta? I min värld så bygger en tuff identitet på spelare som i kombination med hög fart och spelsinne kan göra livet till ett mindre helvete för motståndarna genom hårda regelrätta tacklingar och lite tjuvnyp mellan varven.

Som jag och Mikael Mjörnberg pratade om i det senaste Patreon-avsnittet av Trashtalk så märks en ny trend nu bland topplagen i ettan. För att nämna Väsby och Kristianstad som exempel så bygger de sina lag på just de ingredienser jag nämner ovan.

Men det finns fler lag som anammat detta och jag tänkte vi skulle gå igenom de fem i ligan som jag tycket byggt sina lag på både skicklighet och tuffhet.

Innan bara ett förtydligande. Eftersom vi bor i Sverige där folk gärna missförstår saker bara för att få en chans att offerkofta sig på nätet. Ordet ”Rövargäng” i rubriken är inget hån eller kritik mot någon klubb, utan ska i detta sammanhang ses som en komplimang.

Nummer två. Detta är ingen inbördes ranking mellan lagen nedan, utan bara en lista över de lagbyggen jag tycker mest avspeglar kriterierna ovan. En lista som presenteras i bokstavsordning.

Boden

Det ligger i klubbens DNA att spela lite smågrisigt och tufft mer eller mindre för jämnan. Även i år har man material för att ställa ut ett hårdhudat gäng på isen.

Med sin intensiva närkampshockey är man en mardröm motståndarna och även fast man försökt gå en liten bit ifrån den fysiska hockeyn så har an ändå bröderna Wahlgren och Pontus Johansson i anfallet som inte tvekar att dela ut offensiva tacklingar och i försvaret finns det några välväxta herrar som inte är lätta för motståndarna att ta sig förbi.

Dessutom gillar jag ungtuppen och egna produkte Fabian Nilsson som gillar att smälla på.

Borås

Det var i vårens slutspel som västgötarna presenterade som ”Broad Street Borås”. Intensiva och det smällde i mer eller mindre varje närkamp. Längst fram gick Robin Storm som genom åren gjort sig ett namn som en skicklig energispelare.

I år får han sällskap av Robin Höglund som även han salufört sig som en som delar ut stenhårda väckarklockor på isen. Häromveckan kryddade man med finländaren Niko Ahoniemi. Backen Filip Bratt är en skicklig tvåvägsback som definitivt inte tvekar att dela ut en tackling.

Lägg därtill en rutinerad räv som Henrik Eriksson som utöver sin skicklighet i själva spelet även vet hur man hanterar det fysiska.

Gemensamt med alla ovan nämnda är att de även är spelskickliga och kan bidra med många delar i spelet. Längre ner i hierarkin hittar vi Jakub Kanka, Emil Saarinen Ek och Gustav Arvidsson som sätter stort värde i lagarbete och att göra livet mindre roligt för motståndarna.

Brödernas Väsby

Hamburgerlaget har spetsspelare på varenda position. Många av dem har också satt avtryck i diverse poängprotokoll genom. Men det som nästan varje spelare har gemensamt är att de även har det fysiska spelet som sitt signum.

När mer eller mindre varenda back skulle kunna extraknäcka som fyr i Ålands hav så förstår man att det kommer bli en utmaning för laget på andra sidan att ta sig in på mål.

Framåt är det också välväxt och dessutom fartfyllt. De man tänker på spontant som rena energispelare är Erik Aterius och Axel Olsson, men jag skulle vilja lägga till poänggörare som Christian Hägg och Filip Rydström till den skaran också.

När också hela laguppställningen besitter mycket bra kunskaper i spelet också så förstår man att Väsby kommer vinna många matcher genom att trötta ut motståndarna och de kommer kunna använda extremt många recept för att göra matchbilden till den man vill ha. Man kan åka sönder motståndaren, man kan trötta ut motståndaren och man kommer kunna spela ut motståndaren.

Tänk att vi ändå inte nämnt spelare som Tobias Liljendahl, Nicklas Nousiainen och Fredrik Forsberg. Även det en trio som kommer göra allt för att inte ge en enda millimeter ute på isen.

Avslutningsvis. Dick Axelsson ska komma in som en joker under säsongen och de allra flesta ser nog honom som en knivskarp offensiv spets. Men inte heller han är direkt någon som lägger fingrarna emellan när spelet blir grinigt.

Dalen

Har under flera säsonger nu anammat en taktik med ett fåtal offensiva spelare i truppen och resten hårt jobbande spelare som inte viker en tum från spelidén. Receptet har visat sig vara framgångsrikt och bland annat bidragit till en plats i kvalserien mot Hockeyallsvenskan.

Överste-retstickan Kalle Hult finns kvar i truppen och dessutom adderar man stenhårde Joebe Martin till backsidan.

Det kommer inte vara myspys att möta Dalen den här säsongen heller.

Kristianstad

Fick sent besked om att de kastas ur Hockeyallsvenskan och med tanke på de förutsättningarna har sportchefen Christoffer Malm lyckats bygga ett riktigt bra lag på papperet.

Och det fysisk prägel på det hela. Jag tycker nog att det här bygget är det som mest matchar Väsbys identitet med att kunna anpassa sig till olika matchbilder.

Jacob Grönhagen, Filip Lennström, Dennis Svensson och Kevin Wennström. Där har vi spelare som bör kunna kombinera tuffhet med poänggörande. Oprövade Nils Juntorp och Georg Weigelt är troligtvis tänkta att stå för samma sak. Trion Wiggo Weinö, Sebastian Hansson och Mathias Hellgren känns som en riktigt obekvän grinder-kedja att ställa mot motståndarnas mest offensiva hot.

Med en välväxt och tung backsida, men samtidigt skillad, så lär de kunna hålla rent i egen zon.

Andra gäng att nämna som jag upplever byggt sitt lag på ungefär samma sätt är Karlskrona, Sundsvall och Hudiksvall. Men de fem gäng ovan tycker jag är strået vassare.