Med två SHL-avancemang och fem SM-guld så kan vi konstatera att HV71 vunnit många stora segrar under de snart 50 år föreningen existerat. Men frågan är om inte den viktigaste segern kom den 10 december 1992 – en seger som ur väldigt många aspekter kom att sätta prägel på klubbens framgångsrika fortsättning.
Denna artikel är en del av Hockeystaden premium unlocked. Klicka här för att ta reda på mer. Uppgifter om hur du går tillväga för att betala din prenumerationsavgift finns efter denna artikel.
HV71 har spelat tusentals matcher sedan sammanslagningen mellan Husqvarna IF och Vätterstads IF den där vårkvällen för snart 50 år sedan på Birkagården. Det går inte komma ifrån att vissa har varit viktigare än andra och medan de eviga kvalförlusterna på 70- och 80-talen kan ha fallit lite i glömska nu, så är det de viktiga segrarna vi minns.
Om vi börjar i kronologisk ordning så är en av klubbens många viktiga segrar inte ens en seger. I 1979 års kvalserie räckte det med en poäng borta mot Södertälje för att fixa föreningens första elitserieavancemang. Matchen slutade 3-3. Skuttar vi vidare framåt i tiden så är 3-2 borta mot Västerås 1985 av betydande vikt då den säkrade det andra och senaste avancemanget till högsta ligan. Sedan dess har HV71 aldrig åkt ur elitserien/SHL och är nu att klassa som en maktfaktor i svensk ishockey.
DEN VIKTIGASTE SEGERN
Självklart ska vi inte glömma de fem SM-gulden och de matcher som slagit in matchbollarna. Alla är de viktiga segrar i klubbens historia.
Men det finns en grundseriematch från 1992 som jag skulle vilja lyfta fram som HV71:s viktigaste seger genom alla tider. Det är en vinst som var viktig ur flera aspekter. Dels undanröjde den ett reellt hot för HV71 att åka ur, och den lade också grunden för att de styrande i klubben kunde vidta nödvändiga åtgärder för att slippa lindansandet i framtiden.
Mellan 1987 och 1995 tvingades de två sista gängen i elitserien efter 22 omgångar kliva ner i allsvenskan efter jul. En inte helt enkel uppgift att bemästra då fyra gäng av tio som fått den äran fram till 1991 senare åkt ur elitserien. Säsongen 92/93 inledde HV71 väldigt bra i serien, bland annat slog man Modo hemma med 6-4 i premiären, den nye tjecken Kamil Kastak var glödhet och gjorde fyra mål i den matchen. Men mot slutet av höstsäsongen så sjönk HV längre och längre ner i tabellen och man bommade gång efter annan att ta de nödvändiga poängen för att distansera sig från bottenstriden. Bland annat fick man stryk med hela 7-1 borta mot bottenkollegan och nykomlingen Rögle några omgångar från att allting skulle avgöras och man hade bara tagit två poäng på sex matcher när avgörandets stund var kommen.
Så här såg elitserietabellen gällande bottenstriden kring strecket ut efter 21 omgångar. Kom ihåg att det på denna tiden var två poäng för seger som gällde.
9. Frölunda 18 poäng (-7)
10. HV71 18 poäng (-12)
11. Rögle 17 poäng (-4)
För HV71:s del väntade Frölunda på bortaplan i den sista omgången innan jul. HV71 hade aldrig lyckats vinna borta över Frölunda i tävlingssammanhang tidigare och under hösten hade man inte lyckats vinna någon bortamatch överhuvudtaget. En livlina fanns i form av att Luleå skulle slå Rögle på bortaplan.
— Det har vi inte berört. Nu gäller det att lita till sig själv. Vi åker givetvis till Göteborg med föresatsen att vinna, sa HV71:s biträdande tränare Hasse Sjöö till Jönköpings-Posten dagen innan match.
ROSS OCH ÅSLIN HJÄLTAR
Den 10 december 1992 var det så dags. Vid den tiden gick Sverige på små idrottsliga rosa fluffiga moln. Tre Kronor var dubbla världsmästare och under hemma-EM i fotboll tidigare den sommaren hade det svenska fotbollslandslaget charmat hemmapubliken och tagit sig till semifinal i mästerskapet. Pernilla Wiberg var vår slalomdrottning och handbollslandslaget ”bengan Boys” stod på toppen. I Jönköping klev Lars-Erik Lundströms mannar på bussen för att färdas de cirka 15 milen till ett fullsatt Scandinavium.
Det är säkerligen få som minns, men detta var Johan Davidssons första framträdande i a-laget. Den då 16-årige jättetalangen fick dock inte spela en sekund i Scandinavium. Några veckor senare skulle han dock göra sitt första elitseriemål borta mot Djurgården. I Globen. Då hade han hunnit fylla 17.
Trots att egentligen ingenting alls talade för HV71 så lyckades de med att vinna för första gången i Scandinavium. Men det skulle bli svettigt. Jönköpingslaget var hela tiden i förarsätet resultatmässigt, men i inledningen av den tredje perioden reducerade Frölunda till 3-2. HV71 svarade genom att öka på till 4-2 efter 5:02, men bara 47 sekunder senare kunde hemmalaget ånyo reducera.
Fredrik Stillman, Klas Heed och Antonin Stavjana drog på sig varsin utvisning efter det.
— Det kändes som hundra, konstaterade Lars-Erik Lundström efter matchen.
Frölunda sköt totalt 15 skott på mål i den sista perioden. Matchhjältar var Patrik Ross med två mål och målvakten Peter Åslin som storspelade mellan stolparna. Matchen slutade 4-3 till bortalaget och dagen efter talade rubrikerna i Jönköpings-Posten om ett ”dödsdömt” HV71 som rest sig.
— Det känns som ett VM-guld, hojtade den regerande världsmästaren Åslin till tidningen och den dubble målskytten Patrik Ross, som gjorde både 2-1 och 3-1 fyllde i:
— Det spelar ingen roll vem som gör målen, men det har stämt bättre och bättre för mig på sistone.
I och med segern blev det HV71 som stannade kvar i elitserien på Frölundas bekostnad. Detta då Rögle hemmaslog Luleå med 6-4, detta efter 4-0 i den tredje perioden. Där blev förövrigt Jörgen Jönsson tvåmålsskytt.
BLEV BÖRJAN TILL SLUTET FÖR ”HV GRÅ”
Vi kommer aldrig svaret på om HV71 hade ridit ur en allsvensk storm och kvalificerat sig för elitserien året efter. Frölunda redde ut det genom att vinna allsvenskan och senare finalen över Huddinge med 3-0 i matcher. Däremot, som det har berättats i efterhand, var HV-ledningen nu trötta på det ständiga lindansandet. I vad som utifrån sett sågs som en möjlig satsning mot SM-guldet, var ett nödvändigt ont för att nu på allvar distansera sig från bottenstriden på allvar.
Till säsongen efter, 93/94, hämtade man in landslagsbacken och dubble världsmästaren Kenneth Kennholt, världsmästaren från 1992 Patric Kjellberg och AIK:s Peter ”Humlan” Hammarström. Dessutom anslöt amerikanen John Byce från en 79-poängssäsong i AHL. Som ny tränare hämtades Håkan Nygren in.
Nyförvärven till säsongen 93/94. Känner ni igen dem? #waybackwednesday #HV71 pic.twitter.com/Sf4rULcYy6
— HV71 (@HV71) May 6, 2020
Det blev…platt fall. Återigen var man inblandad i en bottenstrid inför jul. John Byce blev ingen succé och Håkan Nygren visade sig inte vara vad HV71 behövde.
Men HV-ledningen med Denny Eriksson i spetsen gav inte upp. Till säsongen efter lyckades man knyta till sig Esa Keskinen och Marko Palo. Från Troja hämtades Johan Lindbom in. Samtidigt stannade spelare som Kennholt, Kjellberg och Hammarström. I rejset innan jul blev det inte lika dramatiskt, HV71 var klara för fortsatt elitseriespel innan omgång 22.
SM-GULDET SKAPADE ANDRA FÖRVÄNTNINGAR
Ni som kan HV-historien vet hur säsongen 94/95 slutade och där sattes helt andra förväntningar på HV71 utifrån. Supportrarna hade fått uppleva ett SM-guld och nu hade man förstått att det faktiskt inte var omöjligt för ”HV grå” att vara ett topplag. Att ”bara” klara sig kvar och sikta mot slutspel var inte längre tillräckligt. År 2000 invigdes Kinnarps Arena och HV fick helt andra förutsättningar för att kunna mäta sig med övriga lag i landets högsta serie. Dessutom slog man fast från ledningshåll att man nu skulle vara ett topplag. Nog så viktigt. Resultatet vet vi: Fyra SM-guld och fem seriesegrar på 2000-talet.
Men frågan är om allt det där varit möjligt om inte Peter Åslin och Patrik Ross klivit fram den där decemberkvällen 1992. Vi kan inte veta vad som hade hänt om HV71 åkt ur den säsongen. Vi kan nog vara säkra på att en rad spelare lämnat. Fredrik Stillman och Peter Åslin var etablerade landslagsmän, Stefan Örnskog och Pelle Gustafsson stod på randen till genombrott. Bara fyra exempel på spelare som HV71 troligtvis haft väldigt svårt att behålla om de trillat ur 1993. Naturligtvis hade de inte som ett division 1-lag kunnat knyta till sig spelare som Kennholt, Kjellberg, Keskinen med flera.
Så det är ingen överdrift att påstå att HV71:s viktigaste seger genom tiderna kom den 10 december 1992. En seger som blev startskottet på en ljus framtid.
Frölunda – HV71 3-4 (0-1, 1-2, 1-2)
Målskyttar Frölunda: Stefan Ketola (2) och Pär Edlund
Mål HV71:
Första perioden: 12.35 0-1 Peter ”Kessler” Eriksson (Eddy Eriksson och Fredrik Stillman)
Andra perioden: 12.30 1-2 Patrik Ross. 19.42 1-3 Patrik Ross (Dennis Ström)
Tredje perioden: 5.02 2-4 Torbjörn Persson (Ove Thörnberg och Thomas Ljungbergh
***
Hockeystaden.se är beroende av att ni läsare visar förståelse och betalar er prenumerationsavgift. Summan är valfri och kan med fördel betalas med swish till 1232177236 (eller via QR-koden nedan) eller sättas in på bankgiro: 5196-9855.
Tack för ditt bidrag för att hålla denna sajten levande.
Har ni nyhetstips? En het övergång? Tveka inte att skicka ett meddelande på Twitter (@hockeystaden) eller ett mejl till henrik@hockeystaden.se.